Bifångster. Det har vi väl flesta varit med om. Man har helt enkelt inriktat sig på en art, och plötsligt får man en helt annan. Ett roligt inslag som börjar bli vanligt i vårat hemma vatten, Ljusnans stora vattenmagasin är öringen. Grova bitar som gärna tar en spygrön gäddwobbler. Och inte tala om gösar som även dom tar magnum wobblers mitt på ljusan dan. På bilden ovan spinnfiskade vi höst gädda i Florsjön. Efter säkerligen ett 20 tal drillade och återsläppta så högg det igen efter vassen på min rödvita Zalt. En öring, inte stor men varje gång jag ser en rödvit Zalt tänker jag på den dagen i september.
Väder. En viktig del i fisket är att man ska ha vädrets makter med sig. Vissa väder för en art och ett helt annat väder för en annan. Och visst har man varit med om vansinnes turer i hellregn, extrem kyla och halft orkan.
En solig semmester dag ringde jag Robban och frågade om vi skulle ta en tur till Bollnäsströmmarna. Det skulle flugfiskas på kvällen och sent in på natten. Det tillhör att Robban bodde i Sandarne på den tiden. Och visst, vi packade fiskespön, vadarbyxor, håv och matsäck och for österut. Vad vi inte visste var att det hade slagits någon form av regn rekord i Härjedalen. Jag som bor i Vannsätter hade inte åkt över bron i Bergvik på en vecka och visste inte hur vatten nivån var. När vi kom fram så tog jag bilden på den plats där jag vanligtvis parkerar bilen. Vi fick åka hem med lång näsa denna gång. Idag bor Robban i Bergvik på andra sidan älven så det mistaget blir svårt att göra om, eller!
Överraskningen. Efter att flugfiskat i 10 års tid in Härjedalen och Jämtland så tröttnade vi på att trängas med alla andra. Var än man åkte så träffade man folk från när och fjärran. Man börjar mer och mer värdera lungnet och att själv kunna fiska där man vill med sina medresta kammrater. Vi började åka längre norrut och ta helekoptern upp på fjället för att slippa folk och trängsel.
2008 års resa skulle ta oss till Tjirtjam, övre Kaitumdalen. I lugn och ro skulle vi fiska en vecka, och ingen skulle ens veta om oss. Men med en försenad helekopter blev det att vänta på parkeringen. Helt plötsligt kommer ett TV-team från SVT. Det var Rapport som skulle göra ett inslag och frågade om vi ville vara med. Självklart svarade vi utan att ens veta hur det skulle gå till. Kameran riggades, mikrofoner sattes fast och helt plötsligt funderade vi om vi hade svarat rätt på frågan om deltagandet. Dom med på fjället fram rammlande med kameran i högsta hugg. Ensamheten förvandlades till att vi hamnade i 100 tusentals vardagsrum på några minuter. En idag
kommer folk jag inte känner så väl och frågar hur det gick den veckan.
Olyckan. Ibland, ganska sällan vill jag säga, händer det som man inte vill ska hända. Olyckor i olika former. Vissa ganska lungna, medan andra kunnat slutat riktigt illa. Gått igenom isen har jag gjort en gång, men det var så grunt att det gick bara upp till midjan. Krokar i fingrarna har man väl fått med mer smärtsamma minnen. Men historien jag ska berätta nu hände tror jag -98. Min "fiskebroder" Heikki ringde och frågade om vi kunde angla dagen där på. Men jag skulle jobba så jag gav honon förslaget att ringa min kompis Magnus som Heikki inte träffat tidigare. Båda dom är mycket lättsamma personer att umgås med så jag skulle tänka mig att dom skulle passa bra som framtida anglings polare, och sagt och gjort ringde Heikki honnom. Magnus tackade ja och i tidig morgon träffades dom för första gången vid en sjö inte långt från Tönnebro. Arbetet med att sätta ut angeldonen gick som en dans med de två mycket erfarna angelfiskarna. På eftermidagen efter ett antal fångade gäddor vinkade ännu en fjäder och denna gång var det Heikki som skulle "dra".
Det visade sig var en gammelgädda som tog mörten. Väl vid hålet släpper kroken ur gäddkäften. Den då elastiska angel linan men krok far upp ur hålet som en kattapult.
Magnus var snabb med huggkroken i hålet och lyckas dra fast gäddan och med ett ryck lågg en 9,5kg gädda på isen. -JÄVLA VILLKEN KROKNING utbrast Magnus medans man tittar på Heikki. På Heikki sprutar blodet som en fontän ur näsan. Angelkroken hade farit upp i näsan och fasnat. För att göra en lång historia lite kortare så bad Heikki Magnus att försöka lossa kroken utan resultat. Det blev en bilfärd till hälsocentralen i Bergvik. Där vågade dom inte röra honom utan det blev en taxi till Hudiksvall.
Kortet har sjukhusläkaren tagit, -Det var det jävligaste! sa han. Efter en enkel operation så var han utan krok i snoken. Magnus har inte anglat mer med Heikki men han glömmer inte den svägen så länge han lever. En idag frågar folk mig om den historien är sann. Tro mig, ibland blir det inte som man tänkt sig!
// Mats.
Tre av mina fiskebröder vid Hårkans strand med "fiskegubben" i mitten.
