Ni har otur, tyvärr!

Förra lördagen hämtades jag upp av "svågrarna Stewing", Peter och Danne. Det var dax igen för en resa norrut med flugspöna. Sen en längre tid var en stuga bokad på campen vid Kvissle strömmarna, den sista strömmen av Indalsälven innan den när Jämtlänska Storsjön. Vid den här tiden på året har en hel del öring sökt sig till strömmarna inför leken, men även öring på väg upp till Dammån som rinner ner ett par km uppströmms. Annars är strömmarna mycket känd för sitt fina harrfiske.

Redan veckan före har vi haft stenkoll på nederbörden i området, så vi visste redan att det hade regnat rikligt och att det skulle fortsätta under vår tid där. När vi kom fram till campen efter att inhandlat mat i Svenstavik kunde vi konstatera att älven var ca 3 dm för hög. Fisket är mycket trögt, det sa både camping ägarinnan samt hennes gäster.

Vi hade bestämt oss att prova Kvissle, Dammån samt Hårkan. Dammån hade ingen av oss prova tidigare, så nu när vi bor så nära så var det bara ett måste oavsett väder och vattenstånd eller folk som varnat oss att Dammån är svår fiskad.

Peter i solsken, ett ögonblick av lycka emellan regnskurarna.

För att göra en lång historia kort. Vi fick fisk. Harr och öring i Kvissle. Öring i Dammån samt harr och öring i Hårkan. Inga stora, men vi fick fisk. Annars summerar vi lördagen till torsdagens fiske som "helt värdelöst" fiskemässigt. Fisk fanns det, trots rikligt med regn och höga vatten flöden. Men det gick inte att fånga den på vår utrustning, dvs klass 6 och 7 med flytlina. Dom mat harrar vi såg, de fångades med slangsänke med flugkast ovan, inget fiske för oss.

Första kvällen skrämde jag en fisk som tydligen backade ner mot mig när jag stog i nacken på flugfiskesträckan vid Hästön. Det bara plaskade till drygt 2 meter uppströmms mig när jag stog och fiskade mot vakande små harr i nästan helt mörker. Fisken var stor, riktigt stor. Fan vad rädd jag blev, uppskattningsvis en fisk på mellan 3 till 6 kg. Jag fick något som mina kamrater kallade "öringsfrossa". Snabbt klipptes supperpuppan bort samt en lång bit av tafsens tunnaste del. En ny spets i 0,26 mm (det grövsta jag hade) knöts på i pannlampans sken samt den största zonker flugan i asken. Jag vadade upp mot den skrämda fisken och det visade sig bara vara knädjupt. Jag gick den bit till och började kasta. I 4:e kastet nyper det till ordentligt, i ytan rör sig vattnet efter en kolossal öring innan tafsen går av. Kanske mitt livs flugfiske öring. Men som sagt, med en klass 6:a hade jag ändå inte haft en chans.

Pannlampa, ett måste nu när det blir kolsvart några timmar mitt på natten.

På söndagen mitt på dan träffade vi tillsynsmannen för området och hans kamrat. Dom fiskade med 2 hand laxspön och tubfluga. Säkerligen med sjunkklumpar för att komma ner till fisken som står och trycker på dagen och går upp grunt på de mörka timmarna i skydd av mörkret. Tillsynsmanens kamrat lyckdes då fånga en öring på 4,2 kg. Tisdagen fångades en på 3 kg.

Hon på campingen förklarade att de bruka turas om att få fiska på de hetta platserna, för lokalkännedom är A - O om man skall fiska riktat på stor öring.

På onsdag kvällen pratade jag med en av campingens "lång liggare", och dom fanns det gott om. Flera har husvagnen hela sommaren där och fiskar lite då och då. Han berättade att första veckorna in i augusti brukar vattennivån vara 40 cm lägre än idag och mycket gott om fin vakande harr i strömmarna. Han sa:
- Ni har otur, tyvärr! Vädrets makter rår man inte på.

Hårkan steg 40 cm på tisdagen, vilket gjorde vattennivån som vi är van efter midsommar. Men fisken hade inte vant sig till den nya höga nivån.

Nu är det ju så här, fiske är fiske. Det skall ju inte vara lätt jämt. Vi hade i allafall en mycket rolig stund tillsammans. God mat och dryck samt en hel del fiskesnack. Det korades även en poker mästare på tidiga torsdags morgonen. Danne vann till slut en rafflande tunnerig, det var bara att grattulera.

Nu är skiktet inställt på Rannsarån och rödingsfiske till nästa år.

// Mats.